- Project Runeberg -  Duellen : militärroman /
66

(1906) [MARC] Author: Aleksandr Kuprin Translator: Erik Nordenström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

66

började han prata, liksom återupptagande ett afbrutet
samtal.

»Ja, Romaschoff, så här går jag ständigt... vankar
och... drömmer. Och vet ni, Romaschoff, jag är...
lycklig. På regementet säga de förstås i morgon som
vanligt: ’Han är en fylltratt!’ Men detta är, som man säger,
sanning med modifikation. Sak samma, jag är nu
lycklig... känner hvarken plågor eller krämpor. Under
vanliga förhållanden är det tyvärr annorlunda. Min
intelligens och min viljekraft äro förlamade, jag blir åter en
så’ii där feg och föraktlig medelmåtta, själfkär, skenhelig
och tarflig, en plåga för mig själf och andra. Jag afskyr
mitt yrke, men likafullt står jag kvar i tjänsten. Och
hvarför? Ja, det kan ej själfva fan förklara! Kanske
bara därför, att detta nu blifvit mig en vana, eller
emedan jag ständigt hör, att det viktigaste i lifvet är
att komma i statens tjänst, att vara fri från
bröd-och garderobsbekymmer. Och filosofien, säga de, är
bara smörja, som kan vara god nog åt den, som intet
annat har att göra eller som efter sin söta mamma
fått ett fett arf. Så sysselsätter äfven jag mig med
saker, som för mig ej ha det ringaste intresse, eller
utför befallningar, som synas mig både grymma
och meningslösa. Mitt dagliga lif är enformigt och
tröstlöst som ett gammalt plank, lika k ärft och sträft
som soldatens kommisskappa. Jag vågar knappast
tänka på och långt mindre tala om kärlek, om skönhet,
om min plats i mänskligheten, om frihet och tycka,
om poesien, om Gud. De skulle bara skratta åt mig,
ha, ha, ha, ha, och säga: ’Fy fan! Det där är ju
filosofi!’ Det är ej blott löjligt utan för en officer till och
med farligt att visa sig äga några högre vyer, och
filosofen slipper i bästa fall undan med att kallas
för en oskadlig, oförbätterlig åsna!»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 20:20:27 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/duellen/0068.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free