- Project Runeberg -  Duellen : militärroman /
70

(1906) [MARC] Author: Aleksandr Kuprin Translator: Erik Nordenström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

70

ned kring den höga, rena pannan, det tvärklippta,
blonda skägget krusades af lätta vågor, och det
kraftiga, sköna hufvudet på den bara, klassiskt formade
halsen erinrade om Greklands vise och hjältar, hvilkas
byster Romaschoff sett på gravyrer och museer.
Na-sanskijs kloka, klara, blå ögon tindrade med en
fuktig glans, och de välbildade anletsdragen verkade ännu
mera tilldragande genom hyns friska färg, ehuruväl
ett skarpsynt öga nog ej kunnat undgå att märka en
viss slapphet, det ofelbara kännetecknet på hvarje åt
dryckenskap hemfallen människa.

»Kärlek!... Hvilken afgrund af mystik i detta
ord, och hvilken salighet ligger ej förborgad i dess
ljufva marter!» fortfor Nasanskij med hänförd stämma.
I sin starka upphetsning grep han med båda händerna
i håret och tog ett par hastiga steg mot rummets andra
ända men tvärstannade plötsligt och vände sig häftigt
om mot Romaschoff med ett glädtigt skratt. Denne
senare observerade honom med stort intresse men tillika
ej utan en viss oro.

»Just nu kommer jag ihåg en lustig historia» —
Nasanskij återföll nu i sin vanliga, godlynta ton —
»men ack, hur mina tankar flyga, än hit, än dit!
Jag satt en gång i Rjäsån och väntade på tåget. Och
vänta fick jag... väl ett helt dygn, ty det var midt
under vårflödet, och tåget hade fått laga förhinder.
Nå, jag byggde mig förstås ett litet näste i
väntsalen. Bakom disken stod en ung flicka på aderton år, icke
vacker... hon bar märken efter kopporna... men flink
och treflig, svartögd och med ett tjusande småleende.
Ja, hon var, när allt kom omkring, riktigt söt. Vi
voro inalles blott tre på stationen: hon, jag och en
liten telegrafist med hvita ögonbryn och ögonhår. Jo,
förlåt, ännu en person fanns där, nämligen flickans far,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 20:20:27 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/duellen/0072.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free