- Project Runeberg -  Duellen : militärroman /
75

(1906) [MARC] Author: Aleksandr Kuprin Translator: Erik Nordenström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

75

hvem kan veta?... Ni är ännu ung, ni kan en dag
få erfara denna öfversvinneliga lycka, som till
äfventyrs slutligen skall bringa er inom dårhuscellens
väggar. Nå, hvad mer? Hvilket är bäst? Att af en
dylik orsak mista sitt förstånd eller att, såsom
löjtnant Diz, blifva vansinnets offer på grund af obotliga,
skamliga sjukdomar eller en progressiv paralysi?
Tänk blott, hvilken salighet!... att stå hela natten
midt emot hennes fönster på andra sidan gatan! Se,
där bakom den nedfällda gardinen syns en skugga...
månne det är hon? Hvad gör hon? Hvad tänker
hon? Ljuset släckes... sof, min älskade... sof
tryggt... kärleken vakar! Dagar, månader, år
förgå, så randas ändtligen den stund, då slumpen
kanske skänker dig hennes handske, hennes näsduk, hennes
bortkastade musikprogram. Hon känner dig ej, hon
vet ej ens, att du existerar, hennes blick halkar öfver
dig, utan att hon ser dig, men du står där, med samma
oföränderliga, afgudiska tillbedjan, färdig att för henne,
... nej, hvad säger jag... för hennes minsta kapris, för
hennes man, älskare, ja älsklingshund offra lif, heder
och allt, som är dig dyrt och kärt! Romaschoff!
En sådan sällhet kan aldrig tillfalla våra
rikskurti-sörer och ’alfonser’!»

»O, huru sant är icke detta! Huru härligt ni
talar!» utropade Romaschoff, hänförd af Nasanskijs
passionerade ord och åthäfvor. Han hade redan långt
förut stigit upp från fönstret, och han gick nu, liksom
hans originelle värd, fram. och åter i det långa, smala
rummet, mätande golfvet med långa, häftiga steg.
»Hör på, Nasanskij! Jag skall berätta er något...
om mig själf. Jag blef en gång förälskad i en kvinna...
för all del icke här... nej, i Moskva... jag var då
ännu bara junker... nå väl... hon anade ingenting

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 20:20:27 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/duellen/0077.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free