Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
83
Yl.
Med undantag af några få äregiriga »karriärister»
betraktade alla officerarne tjänsten sorn ett af nöden
påtvingadt, odrägligt slafveri. De yngre bland dem
uppförde sig som sannskyldiga skolpojkar, kommo för
sent till öfningarna och slingrade sig så snart som
möjligt därifrån, om blott detta kunde ske utan risk
af svårare efterräkningar. Kompanicheferna, som i
allmänhet voro betungade med stor familj, drunknade
i husliga sorger, skandaler och ekonomiska bekymmer
och laborerade året om med lån, växlar och annan
vigilans. Många tilläto sig — ofta genom sina hustrurs
tillskyndan — att temligen använda för egen räkning
kompaniets kassor och soldaternas aflöning, ja de till
och med undanhöllo, »på ämbetets vägnar», sina
underordnades privata bref, då dessa befunnos innehålla
penningar. Somliga lefde på spel, vint, stoss * och
landsknekt, och man berättade i sammanhang
härmed åtskilliga mindre vackra »historier», som af höga
vederbörande blott med möda kunde nedtystas. Till
allt detta kom den i officerskretsarna vidt utbredda
dryckenskapslasten, som florerade både i mässen och i
hemmen.
Med officerarnes pliktkänsla var det alltså i
allmänhet mycket illa beställdt. Underofficerarne skötte
tjänsten; fältväbeln satte i gång och reglerade
kompaniets inre mekanism och bar ensam hela ansvaret för
expeditionen, hvadan kompanichefen inom kort, helt
omärkligt, blef endast en marionett i sin
underordnades mångförfarna, grofva händer. De äldre officerarne
* Stoss (schtoss) = ryskt hasardspel.
Öfvers.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
