Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
88
träde i pageskolan — hans mor brukade bestraffa
honom genom att binda fast honom vid sängfoten med
en fin tråd, hvarefter hon lämnade honom ensam. Och
den lille Romaschoff satt i hela timmar undergifvet
stilla. Men icke ett ögonblick föll det honom in att
fly ut ur huset, ehuru han under vanliga förhållanden
aldrig krusade för att t. ex. glirla ner på takrännan
från andra våningen till gatan, att utan lof hänga
efter militärmusiken eller en likprocession till Moskvas
utkanter eller att fräckt snatta från sin mamma
sockerbitar, sylt och cigaretter åt äldre lekkamrater
etc. Men en tråd, en fin och skör tråd, det var något
helt annat. Denna bräckliga boja utöfvade på hans
barnsliga sinne en märkvärdig, hypnotiserande verkan.
Han till och med fruktade, att tråden, genom en
ovarsam. och häftig rörelse af honom, skulle kunna brista.
Här influerade ej någon som helst fruktan för straff,
ej heller pliktkänsla, ej heller ånger utan en ren
hypnos, en vidskeplig fruktan för vuxna eller äldre
personers outgrundliga öfverlägsenhet och makt, erinrande
om vilden, som, stel af skräck, ej vågar taga ett steg
utanför trollkarlens magiska krets.
»Och här sitter jag nu som en skolpojke, som en
liten hjälplös, vanartig pys, med black 0111 foten», tänkte
Romaschoff, i det han vankade fram och åter i rummet.
»Dörren är öppen, jag kan gå hvart jag vill, kan göra
hvad jag vill, kan tala, skratta... men jag är fjättrad
af en tråd! Jag sitter här! Jag och ingen annan!
Någon har befallt, att jag skall sitta här, men hvem
har bemyndigat honom härtill? Icke jag åtminstone!»
»Jag!» — Romaschoff stannade midt på golfvet med
vidt utspärrade ben och hufvudet djupt nedböjdt. Hans
hjärna arbetade vildt. — »Jag! Jag! Jag!» ropade
han med stark röst, i hvilken det låg en viss förvå-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
