Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
101
Öfversten är, som ni vet, noga med sådant. Och nu i
väg, om ni tillåter!»
Utanför trappan stod en simpel kalesch förspänd
med ett par höga, afmagrade regementshästar.
Romaschoff var artig nog att inkräkta så litet som möjligt
af det trånga vagnssätet för att ej bereda sin följeslagare
omak, men denne tog synbarligen ingen som helst
notis därom. På vägen mötte de Vjätkin. Denne
växlade med adjutanten en korrekt och kylig honnör
men hedrade Romaschoff, som under ett ögonblick vred
sig om, med en humoristisk, oöfversättlig gest, som
sannoligt skulle betyda: »Aha, bror lille, du är på väg
till Pontius Pilatus!» — Man mötte äfven andra
officerare, af hvilka somliga betraktade Romaschoff med
ett slags allvarligt intresse, andra med oförställd
förvåning, och några hugnade honom endast med ett
försmädligt löje. Romaschoff försökte att undvika deras
blickar och gjorde sig ofrivilligt så liten som möjligt.
Öfversten tog icke genast emot. Han hade någon
inne hos sig i sitt privatkabinett. Romaschoff fick
vänta i en halfmörk tambur, där det doftade af äpplen,
naftalin, nylackerade möbler och ytterligare af något,
som ingalunda oangenämt erinrade om den lukt, hvilken
särskildt tyckes vara oskiljaktig från kläder och möbler
i välsituerade och om sitt lösöre pedantiskt
omsorgsfulla tyska familjer.
Under det han långsamt vandrade fram och åter i
tamburen, hade han godt tillfälle att spegla sig i en
smal try må, infattad i en ljus ram af askträ. Och för
hvarje blick i spegeln fann han sitt ansikte
alltmera motbjudande, blekt och oskönt, och öfver hans
drag låg något konstladt och tvunget, som särskildt
berörde honom pinsamt; därtill hans blanknötta
vapenrock med dess tillskrynklade axelklaffar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
