- Project Runeberg -  Duellen : militärroman /
123

(1906) [MARC] Author: Aleksandr Kuprin Translator: Erik Nordenström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VIII

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

123

dock en viss ängslan. I hans f. d. älskarinnas små ögon
låg ett nytt uttryck, hårdt, hotfullt och hämndlystet,
som för honom bådade onda dagars

Han gick in i matsalen, i hvilken en mängd
officerare redan voro samlade. Nästan alla stolar omkring
det långa, vaxduksklädda bordet voro upptagna. Den
blå tobaksröken ringlade sig långsamt uppåt mot
rummets tak och väggar. Från köket spred sig en
frän lukt af brynt smör. Två eller tre grupper af
officerare hade redan huggit in på kallsexan och
brännvinsflaskan. En och annan af dem läste tidningar.
Ett starkt och mångstämmigt sorl af röster blandade
sig med biljardbollarnas brak, slammer af knifvar och
starka smällar i köksdörren. Från förstugan drog det
kallt och obehagligt om fötter och ben.

Romaschoff uppsökte löjtnant ßobetinskij och gick
fram till honom.

Bobetinskij stod helt nära det långa bordet med
händerna i byxfickorna. Han vaggade fram och åter
på krokiga knän och plirade i röken. Romaschoff
vidrörde sakta hans arm.

»Hvad behagas?» frågade Bobetinskij, i det han
vände sig om och drog ena handen ur fickan. Men
han fortfor att plira med ögonen, sneglade på
Romaschoff och skrufvade på mustaschen med en
vedervärdigt snobbig min och armbågen högt i luften.
»Aha, är det ni? Högst angenämt... högst angenämt!»

Han begagnade alltid en konstlad och tillgjord ton
och talade i korta, bratna satser, troende sig härmed
efterhärma de förnäma junkrarne vid gardet och
Petersburgs »jeunesse dorée». Han hade om sig själf en
mycket hög tanke, ansåg sig vara oöfverträffad som
dansör och som kännare af kvinnor och hästar och
älskade redan att spela en blaserad världsman, ehuru

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 20:20:27 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/duellen/0125.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free