- Project Runeberg -  Duellen : militärroman /
124

(1906) [MARC] Author: Aleksandr Kuprin Translator: Erik Nordenström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VIII

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

124

han ännu knappt fyllt tjugufyra år. Han sköt alltid
axlarna kokett i höjden, pladdrade en gräslig franska,
traskade gatan fram med slappa, krokiga knän och
släpande gång samt beledsagade ständigt sitt tal med
trötta, vårdslösa åtbörder.

»Min bäste Peter Taddeevitsch», bad Romaschoff i
bevekande ton, »var snäll och anför dansen i afton i
mitt ställe!»

»Mais, mon ami...!» Bobetinskij drog häftigt upp
sina axlar och ögonbryn och betraktade Romaschoff med
slöa, halffåniga blickar. »Men min vän», öfversatte
han med nedlåtande godhet på ryska, »hvarför detta?..
Pourquoi donc? I sanning.. Ni... hur är det man
brukar säga? Ni.. ni.. förvånar mig...!»

»Se så, bror lille, var nu...»

»Håll! Inga familjära fasoner, om jag får be!
Bror lille!... Hvad är det.. Hur kan ni... ?»

»Nå, men jag ber er ju, Peter Taddeevitsch... ser
ni mitt hufvud värker, och jag har ondt i halsen...
det är mig absolut omöjligt att...»

På detta sätt bestormade Romaschoff länge och
fruktlöst sin kamrat. Slutligen, som en sista utväg,
började han öfverösa honom med groft smicker.

»Peter Taddeevitsch! Ingen på hela regementet
förstår som ni att med snille och smak anföra en bal...
och dessutom har en dam särskildt önskat att...»

»En dam?» Bobetinskij antog en i högsta grad
blaserad och melankolisk min. »En dam, sade ni?...
Ack, min vän.. vid mina år...», han smålog med ett
väl instuderadt uttryck af hopplös resignation, »för
öfrigt, hvad är kvinnan? Ha, ha, ha!... Une énigme!
... Men låt gå ändå... jag skall hjälpa er, jag
bifaller... hör ni? Jag bifaller!» Och med samma
tröstlösa min och ton tillade han plötsligt:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 20:20:27 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/duellen/0126.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free