- Project Runeberg -  Duellen : militärroman /
127

(1906) [MARC] Author: Aleksandr Kuprin Translator: Erik Nordenström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VIII

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

127

»Så, så.. jag kommer.. kommer», svarade
Osadtschij ännu en oktav lägre.

Denne officer gjorde alltid ett egendomligt,
enerverande intryck på Romaschoff, i det han uppväckte
hos honom en känsla midt emellan nyfikenhet och
fruktan. Osadtschij var — ej mindre än öfverste
Schulgovitsch — beryktad ej endast på regementet utan inom
hela divisionen för sin bedöfvande kommandostämma,
sin jättelika växt och sin fruktansvärda fysiska styrka.
Han var äfven känd för att vara en >exercisdjäfvul» af
värsta slag. Det hände till och med understundom, att
Osadtschij, till tjänstens fromma, förflyttades från sitt
kompani till ett annat, och vanligen lyckades han under
loppet af ett halft år att förvandla de mest efterblifna,
odugliga truppdelar till mönstergilla krigsmaskiner.
Hans trollmakt föreföll kamraterna så mycket mera
ofattlig, som han aldrig — eller åtminstone i ytterst
sällsynta fall — betjänade sig af slag eller skymford.
Romaschoff tyckte sig alltid bakom dessa vackra, dystra,
järnhårda anletsdrag, hvilkas ytterliga blekhet ännu
skarpare framhäfdes af det blåsvarta håret, ana
någonting spändt, behärskadt, lurande och grymt, ett
gigantiskt, vildt, blodtörstigt djur, som, en gång lössläppt,
skulle förinta allt lefvande i sin väg. Ofta, i det han
obemärkt och på afstånd observerade Osadtschij, sökte
Romaschoff föreställa sig, huru denne man skulle se ut
under ett utbrott af otygladt raseri, och vid tanken
härpå isades hans lemmar af fasa. O ch utan en tanke
på protest såg han nu, hur Osadtschij med det
hänsynslösa lugn, som en ofantlig fysisk styrka städse
förlänar, obekymradt slog sig ned på den för Romaschoff
afsedda stolen.

Osadtschij drack ur sitt glas, tuggade sönder en
rädisa och frågade i likgiltig ton:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 20:20:27 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/duellen/0129.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free