- Project Runeberg -  Duellen : militärroman /
136

(1906) [MARC] Author: Aleksandr Kuprin Translator: Erik Nordenström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IX

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

136

upp till sin kavaljers axel. De dansandes antal hade
nu ganska afsevärdt ökats, och man ordnade sig till
tredje kadriljen vid salens samtliga fyra väggar. Hvarje
tur måste sålunda dansas två gånger.

»En förklaring måste ske.. det måste göras ett
slut på detta!» tänkte Romaschoff, nästan döf af
oväsendet från stora trumman och de skrällande
mässingsinstrumenten, som befunno sig i hans omedelbara
närhet. »Måttet är rågadt! — ’Och i hans ansikte
läste man ett oryggligt beslut...’»

Regementets balarrangörer och »dansmästare» hade
traditionellt vid soaréerna bibehållit åtskilliga tämligen
harmlösa upptåg och skämt, som lifligt senterades af
de unga damerna. Så t. ex. under tredje kadriljen
hörde det till bruket, att man, liksom oafsiktligt,
genom förväxlande af turerna bragte oreda bland de
dansande, som själfva under skratt och stoj gjorde sitt
till för att öka den allmänna villervallan. Bobetinskijs
påhitt för aftonen bestod i att kavaljererna, låtsande
sig glömma damerna, figurerade ut solo, hvarunder
plötsligt kommenderades »allmän ronde», som resulterade
i ett kaos af 0111 hvarandra springande herrar och
damer, hvar och en förgäfves sökande sin moatié.

»Mesdames, avancez... pardon.. reculez!
Oa-valiers solo! Pardon.. balancez avec vos dames!»

Raisa Alexandrevna talade under tiden till
Romaschoff i den hätskaste ton och flämtade af ilska men
formade samtidigt sin mun till ett ljuft småleende,
liksom om hennes konversation rörde sig om idel glada
och angenäma ämnen.

»Jag tillåter ingen att behandla 111ig så! Hör ni!
Jag är ingen glädjeflicka, och ert uppförande mot mig
är en skam!»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 20:20:27 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/duellen/0138.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free