- Project Runeberg -  Duellen : militärroman /
139

(1906) [MARC] Author: Aleksandr Kuprin Translator: Erik Nordenström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IX

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

139

som man ostraffadt kastar ifrån sig. Det är jag...
märk detta... som kastar bort den, som väcker min
afsmak och leda! Icke tvärtom. Och hvad eder
låghet beträffar, så är den...»

»Det är nog... låt oss sluta detta samtal!» afbröt
henne Romaschoff med dof röst och sammanbitna tänder.

»Fem minuters entreacte! Cavaliers, occupez vos
dames!» ropade Bobetinskij.

»Jag slutar, när jag finner för godt, och ni stannar
här och hör på, så länge jag behagar... Ni har
skändligt bedragit mig! Jag har för er offrat allt hvad en
hederlig kvinna kan gifva! Ni ensam bär skulden, att
jag ej vågar se i ögonen min egen man, den bästa,
ädlaste människa på jorden! Det är ni, som kommit
mig att glömma mina plikter som maka och mor! O!
hvarför... hvarför svek jag dessa plikter...!»

Men nu kunde Romaschoff ej återhålla ett
småleende. Raisa Alexandrovnas otaliga romaner med
alla nybakade unga officerare voro inom regementet
en offentlig hemlighet, och såväl muntligen som i*
sina bref till Romaschoff brukade hon uttala sig om
sin »älskade» man i följande smakfulla ordalag: »Den
åsnan», eller: »Denna föraktliga individ», eller: »Denna
fördömda bulvan, som jämt skall vara i vägen»
o. s. v.

»Ah! Ni har till och med den fräckheten att
skratta!» hväste hon. »Men, passa på nu, min herre,
det är vår tur!»

Med dessa ord fattade hon sin kavaljers arm och
trippade ut på golfvet, kokett vaggande öfverkroppen
på höfterna och sötsurt småleende åt alla sidor. När
turen var slut, antog hennes ansikte åter sitt förra
hotfulla uttryck. Anyo började hon ilsket surra — »som
en retad geting», tänkte Romaschoff.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 20:20:27 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/duellen/0141.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free