- Project Runeberg -  Duellen : militärroman /
147

(1906) [MARC] Author: Aleksandr Kuprin Translator: Erik Nordenström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IX

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

147

fullständigt döddruckne Ljech, som hjälplöst vacklade
än hit, än dit, allt under det han med lallande röst
gång på gång försäkrade, att han var — ärkebiskop.
Osadtschij mässade som svar med allvarsammaste
min och med låg^ rullande baston, i det han strängt
följde den kyrkliga ritualen:

»Eders högt skinande högvördighet!
Begrafningen timme är slagen! Gif oss er välsignelse!» o. s. v.

I den mån soaréen nalkades sitt sÄt, blef
samkvämet i matsalen allt lifligare och mera bullrande.
Rummet var redan så fullt af tobaksrök, att de, som
sutto på hvar sin sida af bordet, ej längre kunde
igenkänna hvarandra. I ena hörnet spelade man kort, och
borta vid ett af fönstren hade ett litet, valdt kotteri
samlat sig för att uppbygga hvarandra med mustiga
anekdoter, den mest guterade kryddan vid
officerskårens middagar och supéer.

»Nej, nej, nej, mina herrar» skrek
Artschakov-skij, »tillåt nu mig att få ordet!... Ser ni, det var
så, att en soldat hade fått inkvartering hos en
’cho-chöl’,* som hade en vacker hustru. ’Aha’, tänkte
soldaten, ’det där var någonting för mig’...»

Men här afbröts han af den länge och otåligt
väntande Vasilij Vasiljevitsch Lipskij.

»Stoppa in dina gamla historier, Artschakovskij,
... här ska ni få höra... I Odessa hände sig en
gång...»

Men äfven han fick ej länge behålla ordet.
Samtliga anekdoter voro skäligen tarfliga, utan kvickhet
men så mycket mer bemängda med grofva och
anstöt-liga cynismer.

* Öknamn på lillryssarne på grund af deras egendomliga vana
att klippa och forma håret till en tofs (chochol) öfver hjässan.

Öfvers.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 20:20:27 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/duellen/0149.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free