- Project Runeberg -  Duellen : militärroman /
153

(1906) [MARC] Author: Aleksandr Kuprin Translator: Erik Nordenström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - X

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

153

Sliva, Vjätkin, Lboff och fältväbeln stodo midt på
öfningsplatser och alla vände sig på en gång mot den
ankommande Romaschoff. Äfven soldaterna vände mot
honom sina hufvud, och med verklig pina föreställde
sig Romaschoff, hvilken bedröflig figur hans värda
person erbjöd i detta ögonblick.

»Nå, den blygsel jag nu känner är kanhända
onödig eller öfverdrifven», resonerade han vidare, sökande
att enligt försagda och blyga människors vana trösta
sig själf. »Kanske det, som nu af mig anses så
skamligt och straffvärdt, af andra räknas som en ren
bagatell. Antag t. ex., att det inte är jag, som nu
kommit för sent, utan Lboff... och att jag nu står i
ledet och ser honom nalkas. Nå — hvad mer... hvad
är det att fästa sig vid? Lboff kommer där... det
är alltsammans...! Hur dumt att gräma och oroa sig
öfver en dylik liten episod, som inom en månad, ja
kanske redan om åtta dagar, är glömd af alla här
nu närvarande... och för resten, hvad är det väl här i
lifvet, som icke blir glömdt?» slutade Romaschoff
sitt resonemang med sig själf och kände sig någorlunda
lugn och tröstad.

Till allmän förvåning förskonade Sliva denna gång
Romaschoff från personliga kränkningar, ja han tycktes
ej ens fästa vid honom den ringaste uppmärksamhet.
Först då Romaschoff kom fram till honom och i
vördnadsfull ställning, med sträckta knän och handen vid
mössan, anmälde sin närvaro, yttrade han, räckande
fram sina vissnade, röda fingrar, som starkt erinrade
om fem små, kalla korfvar, följande:

»Jag nödgas be er komma ihåg, herr underlöjtnant,
att ni är skyldig inställa er vid kompaniet fem minuter
före äldste subalternofficeren och tio minuter före
kompanichefen!»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 20:20:27 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/duellen/0155.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free