Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
167
ma ett steg närmare målet. Han var just på väg att
alldeles misströsta, då plötsligt ett nytt namn dök upp i
hans hufvud — öfverstelöjtnant Rafalskij!
»Rafalskij! Att jag icke strax kom att tänka på
honom! Hvilken åsna jag är!... Hajnån! Min röck,
mina handskar, min kappa! . . . Rör på spelet!»
Öfverstelöjtnant Rafalskij, chefen för 4:e
bataljonen, var en oförbätterlig gammal ungkarl och
därtill ett det största original, som af kamraterna, på
grund af sin vanvettiga vurm för vilda djur, kallades
»öfverste Brehm». Han umgicks med ingen, syntes
i kamratkretsen endast på de stora uppvaktningarna
vid påsk och nyår och vårdslösade sin tjänst till den
grad, att han under exercisen var ett ständigt föremål
för höga vederbörandes vredgade utgjutelser. Hela sin
tid, alla sina omsorger och hela den oförbrukade fond
af ömhet och kärleksfullhet, som han verkligen besatt,
ägnade han åt sina dyrkade skyddslingar, sina vilda
djur — fyrfotingar, fåglar och fiskar —, af hvilka
han ägde nästan ett helt menageri. Regementets damer,
som i djupet af sitt hjärta voro mycket förgrymmade
på Rafalskij för hans ohöljda kvinnoförakt, brukade
säga om honom: »En sådan ryslig människa! Och
sådana rysliga djur han har. Ett så’nt snusk i hans
bostad, och ■—• förlåt uttrycket — en sådan lukt han
för med sig öfverallt.»
Alla hans besparingar gingo till »menageriet».
Detta ytterliga original hade lyckats inskränka sina
timliga behof till ett minimum. Han bar en kappa och
en uniform från förhistorisk tid, han sof och bodde,
Gud vet hur, han delade manskapets kost, och han åt
i 15:e kompaniets kök, mot hvars personal han dock
ådagalade en viss frikostighet. Kamraterna, särskildt
de yngre bland dem, vägrade han sällan — om han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
