- Project Runeberg -  Duellen : militärroman /
176

(1906) [MARC] Author: Aleksandr Kuprin Translator: Erik Nordenström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XI

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

176

hade förra året i min ägo ett vildsvin, som utfunderade
följande knep: Från sockerfabriken hade jag fått hem
en tunna flytande affall, afsedt för mina svin och mina
drifbänkar. Nå, min stora gält kunde förstås inte ge sig
till tåls. Medan formannen gick att uppsöka min
kalfaktor, ryckte grisen med sina tänder sprundet ur
tunnan och hade inom några ögonblick sitt ’paradis’ färdigt.
Hvad sägs om en slik krabat ? Men hör nu vidare!»
Rafalskij plirade med ena ögat och gjorde en mycket
listig min. »Jag håller för närvarande på med att
skrifva en uppsats om mina svin... för Guds skull, inte
ett knyst härom till någon... tänk bara, om man finge
höra, att en öfverstelöjtnant i den ärorika, ryska
arméen sysslade med författarskap och till på köpet om
svin... men saken är den, att jag lyckats förvärfva
mig en äkta yorkshire-sugga. Har ni sett henne ? Kom
får jag visa er... Jag har dessutom där ute på gården
en ung tax, det allra raraste lilla odjur. Kom!»

»Förlåt, Ivan Antonovitsch», stammade Romaschoff,
»jag skulle med glädje göra er sällskap, men... men
jag har, Gud hjälpe mig, nu ej tillfälle...»

Rafalskij slog sig med flata handen för pannan.

»Ack ja... hvilken ohjälplig gammal sladderhane
jag är! Ursäkta... ursäkta, jag skall genast... kom,
kom!»

De gingo in i en liten naken kammare, hvarest
bokstafligen ingenting fanns utom en låg fältsäng, som
med sin ända till golfvet nedhängande sängbotten af
lärft erinrade om en båt, ett litet nattduksbord och
en stol utan ryggstöd. Rafalskij drog ut en låda i
det lilla bordet och tog fram pengarna.

»Jag är mycket glad öfver att kunna stå er till
tjänst, herr underlöjtnant... mycket glad. Var så god!
Inga tacksägelser ... dumheter!... Det är ju mig ett

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 20:20:27 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/duellen/0178.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free