Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
184
nick, och det känns naturligtvis pinsamt att komma
så här olägligt ...»
Nikolajeff slog till ett högt skratt och klappade
med en nästan förolämpande förtrolighet Romaschoff
på axeln.
»Så ni pratar, min vän! Ju flera man, dess bättre
lycka, och här behöfs väl inga kinesiska ceremonier.
Blott en sak torde bli kinkig . . . jag menar . . . om
vagnarna räcka till ? Men äfven den saken skall nog
reda sig.»
»Jag medför egen vagn», lugnade honom
Romaschoff, i det han helt omärkligt befriade sin axel från
Nikolajeffs karesserande hand, »och jag skall med största
nöje ställa den till ert förfogande.»
Romaschoff vände sig om och mötte Schurotschkas
ögon. »Tack, min riddare!» sade hennes varma,
liksom nyss gåtfullt forskande blick.
»Hvad hon i dag är besynnerlig!» tänkte
Romaschoff för sig själf.
»Det var ju excellent!» Nikolajeff såg på sitt
ur. »Hvad säga ni, mina herrar, om jag nu proponerar,
att vi åka!»
»Så åkom vi! sa’ papegojan, när katten släpade
henne vid stjärten ur buren», skämtade Olisàr.
Alla reste sig under stoj och skratt. Damerna
uppsökte sina hattar och parasoller och började kränga på
sig handskarna. Taljman, som led af bronchitis,
kraxade och skrek, att man för all del ej skulle glömma taga
väl på sig, men hans röst drunknade i oväsendet och
villervallan. Den lille Michin tog Romaschoff afsides
och sade till honom:
»Jurij Alexjäjevitsch, jag har en bön till er: Låt
ändtligen mina systrar åka i er vagn! Hvarom ej, så
kommer Diz att påtvinga dem sitt sällskap, hvilket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
