- Project Runeberg -  Duellen : militärroman /
188

(1906) [MARC] Author: Aleksandr Kuprin Translator: Erik Nordenström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XIII

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

188

löst, liksom om hon tydligt uttalat ett visst ord. Men
strax därpå vände hon sig skrattande till Taljman och
började med honom ett lifligt samtal. »H vad sade
hon ?» tänkte Romaschoff. »Hvad var det för ett ord,
som hon ej ville eller vågade säga högt ?» Han kände
sig orolig och upprörd, och han gjorde i all hemlighet
ett försök att gifva sina läppar samma form och uttryck,
som han nyss observerat hos Schurotschka, för att
såmedelst kunna gissa hvad hon sagt. Men förgäfves.
»Romotschka ? ... Älskade ? ... Jag älskar ... ?» Nej!
så var det icke. Blott ett visste han säkert: att det
gåtfulla ordet var trestafvigt.

Därefter drack han med Nikolajeff och tillönskade
honom framgång i generalstaben, alldeles som om det
var en själf klar sak, att Nikolajeff nu skulle kunna taga
sin examen. Sedan kommo de vanliga, oundvikliga
skålarna: för de närvarande damerna, för kvinnan, för
»regementets ärorika fana», för den »aldrig besegrade»
ryska arméen, o. s. v.

Nu reste sig Taljman, som redan var ganska »rörd»,
och skrek med sin hesa, spruckna falsett: »Mina herrar!
Jag föreslår en skål för vår älskade, afgudade
monark, för hvilken vi alla äro färdiga att när som helst
offra våra lif till sista blodsdroppen!»

Vid de sista orden svek honom rösten alldeles.
Banditblicken i hans svartbruna zigenarögon slocknade, och
tårar fuktade hans .bruna kinder.

»Kejsarhymnen!» ropade entusiastiskt den lilla
tjocka fru Andrusevitsch.

Alla reste sig. Officerarne förde handen till
mössskärmen. Falska, oskolade, jubelfyllda stämmor tonade
öfver nejden, men värre och falskare än alla de andra
skrek den känslosamme stabskapten Ljeschtschenko,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 20:20:27 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/duellen/0190.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free