- Project Runeberg -  Duellen : militärroman /
199

(1906) [MARC] Author: Aleksandr Kuprin Translator: Erik Nordenström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XIII

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

199

och susning för öronen tryckte han vildt sina giriga
läppar mot denna elastiska, lifsvarma och dock så svala
del af hennes kropp, som han kände genom strumpan.

»Nej, Romotschka ... låt bli! Sana dumheter ... !»

Han hörde helt nära öfver sitt hufvud hennes svaga,
osäkra och något indolenta stämma.

Romaschoff lyfte upp sitt hufvud. I detta
ögonblick tyckte han sig åter vara ett rof för samma
hemlighetsfulla förtrollning som nyss. Åter var han
sagoprinsen i den underfulla skogen. I glesa grupper utefter
hela den långa sluttningen stodo i det mörka gräset
de allvarliga, åldriga ekarna, orörliga, lystrande till
’hvarje det minsta ljud, som störde naturens heliga,
drömmättade slummer. Högst upp, ofvan himlaranden
och genom den täta massan af trädens stammar och
kronor såg man ännu en smal strimma af aftonrodnaden,
ej som vanligt ljusröd eller skiftande i blått utan
mörkt purpurfärgad och erinrande om eldhärdens sista
slocknande kolstycken eller det djupröda vinets matta
flammor, framlockade af solens strålar. Och liksom
inramad i all denna stumma prakt låg en ung, skön,
hvitklädd kvinna, en makligt hvilande skogsfe, gåtfull
som en sfinx och måhända äfven lika kall och grym.

Romaschoff kom henne ännu närmare. Det tycktes
honom, som om från Schurotchkas ansikte utströmmade
ett svagt, blekt sken. Hennes ögon kunde han ej
urskilja, han såg blott två stora, mörka fläckar, men
han kände, att hon oafvändt fixerade honom.

»Detta är ett poem . . en saga», hviskade han,
knappt utan att röra läpparna.

»Ja, min vän ... det är en saga!»

Han började kyssa hennes klänning, han gömde
sitt ansikte i hennes smala, varma, aromatiskt doftande
hand,- och samtidigt stammade han med tonlös stämma:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 20:20:27 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/duellen/0201.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free