Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
201
»Jag lofvar . . . jag skall göra det!» utropade
Romaschoff med återhållen stämma. »Blif blott min . . .
kom till mig! Hela mitt lif skall...»
Hon afbröt honom med ett ömt och sorgset
småleende, af hvilket fanns liksom en återklang i hennes
stämma.
»Jag tror er, min vän, jag tror, att ni menar hvad
ni säger, och likväl ... jag vet det . . . skall ni aldrig
kunna infria ert löfte. O, om jag blott kunde hysa
det minsta hopp härom, skulle jag öfvergifva allt och
följa er! Ack, Romotschka, min präktige gosse! Jag
kommer nu ihåg en viss legend, som berättar, hur Gud
från början skapade hvarje människa i ett stycke men
därpå sönderbröt detta i två delar och kastade bitarna
om hvarandra ut i världen. Och alltsedan dess söker
förgäfves den ena människohälften den andra. Min
vän! Vi båda äro just två sådana, olyckliga varelser.
Hos oss båda är ju så mycket gemensamt: sympatier,
antipatier, tankar, ;drömmar, önskningar. Vi förstå
hvarandra med hjälp endast af en half vink, ett halft
ord... ja till och med utan ord! Och likväl måste
våra vägar skiljas ... Ack!.. Detta är nu andra gången
i mitt lif...»
»Ja, jag vet det!»
»Har han berättat detta ?» frågade Schurotschka
ifrigt.
»Nej... det var blott genom en slump jag fick
veta . . . .»
De tego båda. På himmeln började de första
stjärnorna att tändas och tecknade sig för ögat som små
skälfvande, smaragdgnistrande punkter. Från höger
hörde man ett svagt eko af röster, skratt och toner af en
sång. Men i hela den öfriga delen af skogen, som var
försänkt i ett smekande mjukt mörker, härskade en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
