Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
205
härmande falsett. »Är det verkligen möjligt, att allt det
där är för er ett mysterium? Säg . . . svara!»
I sin hjälplösa förvirring kunde han endast värja
sig med en axelryckning. Han började nästan smått
skämmas för sin naivitet.
»Förlåt ... jag måste verkligen erkänna, att
jag . . .»
»Nej, för all del, här behöfvas alls inga
ursäkter. Min Gud, en så’n oskuld ni är, min käre
Romotsch-ka! Men när ni en gång blifvit stor och fått förstånd,
skall ni nog minnas och fatta fulla betydelsen af dessa
mina ord: I ett äktenskap kan det försiggå en hel del
saker, som mellan tvenne älskande är en otänkbarhet.
Men nog nu härom. Allt detta är ju så vämjeligt, så
vederstyggligt, och likväl . . . hvad vill man göra ?»
De närmade sig redan platsen för picknicken, och
flammorna från bålet lyste fram mellan träden, hvilkas
grofva, barkklädda stammar aftecknade sig skarpt mot
eldskenet och föreföllo liksom gjutna i någon svart
metall.
»Nå», återtog Romaschoff, »om jag ruskar upp mig
ur min dådlöshet, om jag lyckas nå samma mål, dit
din man sträfvar, eller kanske något ännu högre . . .
skulle du då . . . ?»
Hon tryckte sin kind hårdt mot hans skuldra och
svarade häftigt och passioneradt:
»Ja.... d å ... d å ... d å !»
De kommo ut på den öppna platsen. Hela det stora
brinnande bålet blef synligt, och rundt om detsamma
rörde sig en mängd små, mörka figurer.
»Hör på, Romotschka, ännu ett sista ord!»
Schurotschka talade fort, och i hennes röst hördes sorg och
ängslan. »Jag har ej velat förstöra för er denna afton,
men nu måste det sägas: Ni får ej mer besöka mitt hem!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
