Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XIII - XIV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
207
Plötsligt rätade hon upp sig och svarade honom några
ord med ett obeskrifligt uttryck af harm och förakt
i sina anletsdrag. Och denne storvuxne, starke mau kröp
med ens ödmjukt ihop inför henne som ett tuktadt
djur, som lydigt går sin väg men gnisslar med
tänderna af kufvadt raseri.
Kort därefter slutade festen. Natten kändes kall,
och nedifrån den lilla ån uppsteg en rå dimma. Det
gemensamma förrådet af glädtighet och godt humör
var för länge sedan förbrukadt, och alla åtskildes trötta,
olustiga och utan att dölja sina gäspningar. Snart
satt Romaschoff åter i sitt ekipage, midt emot
fröknarna Michin, men under hela vägen yttrade han ej
ett ord. För hans inre syn stodo ännu de mäktiga, mörka,
tysta träden och det blodröda aftonskimret öfver
skogskullens rand — och där, i det doftande, mjuka gräset,
såg han bredvid sig en hvit kvinnoskepnad. Men under
all sin förtärande, djupa smärta och längtan underlät
han ej att på sitt gamla patetiska sätt säga om sig
själf:
»Och öfver hans vackra ansikte drog ett moln af
sorg...»
XIV.
Den 1 maj gick regementet i läger, som år efter år
förlades på samma plats utanför staden, ej långt från
järnvägen. De unga officerarne måste under lägertiden
enligt reglementet bo i träbaracker nära sina
kompanier, men Romaschoff fick fortfarande njuta af sitt
logi i staden, emedan 6:e kompaniets officersbarack
sedan länge befann sig i fallfärdigt och obeboeligt skick
på grund af bristande penningmedel. Han måste alltså
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
