- Project Runeberg -  Duellen : militärroman /
218

(1906) [MARC] Author: Aleksandr Kuprin Translator: Erik Nordenström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XIV

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

218

ringaste notis härom. Dessa bortskämda lyckans
gunstlingar hade för länge sedan fått mer än nog af
parader, mönstringar och små obetydliga linieofficerares
öfversvallande förtjusning, och Romaschoff erfor nu
inom sig en bitter, upprorisk känsla vid tanken på att
dessa högdjur tillhörde en för hon,om ouppnåelig värld.

Musikkåren fick plötsligt ett tecken att afbryta
sitt spel. Kårchefen återvände i skarp traf till högra
flygeln och efter honom i en lång, brokig rad den
beridna sviten, öfverste Schulgovitsch galopperade bort
till l:a kompaniet. Dragande åt sig tyglarna och i
det han kastade hela sin väldiga korpus tillbaka i
sadeln, vrålade han med ångestfylld och något hes
stämma: »Kapten Osadtschij! För fram kompaniet!..
Raska på!»

Emellan regementschefen och kapten Osadtschij
rådde under exercistimmarna en ständig täflan att i
röstens styrka öfverträffa hvarandra, och det dröjde
ej heller nu många sekunder, förrän man hörde den
senare kommendera med sin mäktiga, rullande bas:

»Kompani! Hvila gevär! Rättning åt midten!
Framåt marsch!»

Osadtschij hade vid sitt kompani, under oändlig
uppoffring af tid och möda, lyckats införa ett nytt
marschsätt, som bestod däri, att soldaterna i mycket
långsam takt lyfte foten högt i vädret och därpå med
största möjliga kraft nedsatte densamma i marken.
Detta underliga och imposanta sätt att förflytta sig på
marken hade hos de öfriga kompanicheferna uppväckt
ej blott mycket intresse utan äfven en viss afund.

Men l:a kompaniet hade knappt hunnit marschera
femtio steg, förrän man hörde kårchefens vreda och
otåliga stämma:

»Hvad millioner tunnor är det där ?! Halt med kom-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 20:20:27 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/duellen/0220.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free