- Project Runeberg -  Duellen : militärroman /
224

(1906) [MARC] Author: Aleksandr Kuprin Translator: Erik Nordenström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XIV

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

224

radmarschen. Hela regementet formerades i kolonn med
halfkompanis front och med minskade luckor. Åter
utkommenderades de evinnerliga escheloniärerna för att
med sina rep utstaka marschlinien. Hettan var nu nästan
olidlig, och soldaterna kunde knappt längre uthärda
den svåra stank, som förnämligast härrörde från deras
egna starkt transpirerande kroppar.

Men inför den nu förestående »heliga» defileringen
samlade man ännu en gåjig sina sista krafter.
Officerarne nästan tiggde sina underlydande om att anstränga
hvarje nerv vid detta sista prof på deras uthållighet
och disciplin. »Bröder, för regementets heders skull, gör
nu ert bästa! Bädda er själfva och oss från att
stå med skam inför vår kårchef!» I denna befälets
ödmjuka hänvändelse till sina underordnade låg * —
utom mycket annat föga tilltalande — äfven ett indirekt
erkännade af egna fel och brister. Den hos kårchefens
svindlande höga person uppväckta vreden eller oviljan
mot regementet kändes för befäl och trupp lika pinsam
och tryckande, och den verkade ock i så måtto
nivelleran-de, att alla blefvo i lika hög grad modstulna, nervösa
och apatiska.

»Gif akt! Musikanterna i täten!» kommenderade
långt i fjärran öfverste Schulgovitsch.

Och alla dessa femton hundra människovarelser
undertryckte för en sekund sitt inre, döfva knot; åter
voro alla senor spända, ånyo stod man i orolig,
plågsam väntan.

Schulgovitsch kunde af intet öga upptäckas, men
åter tonade öfver fältet hans mäktiga stämma:

»Hvila ge-vä-r-r-r-!»

Pyra bataljonschefer vredo sig i sadeln mot sina
respektive truppdelar och kommenderade hvar och en
för sig:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 20:20:27 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/duellen/0226.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free