- Project Runeberg -  Duellen : militärroman /
227

(1906) [MARC] Author: Aleksandr Kuprin Translator: Erik Nordenström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XIV

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

227

magra, korpsvarta häst, hack i häl åtföljd af Olisår.
Båda hade sina sablar färdiga till salut, med
sabel-fästenas portepéer dinglande i höjd med munnen. Snart
hördes Steljkovskijs lugna, nonchalanta kommando; högt
öfver bajonetterna tronade fanan på sin långa stång,
och nu var det 6:e kompaniets tur att anträda
marschen. Kapten Sliva steg fram för fronten och
mönstrade sitt manskap med en blick ur sina utstående,
färgmatta fiskögon. Med sin bedröfliga, hopskrumpna figur,
sin framåtlutade hållning och sina långa armar hade
han en påfallande likhet med en gammal ful apa.
»Fö-fö-första halfkompaniet... framåt!»
Med ett lätt och elegant steg förflyttade sig
Boma-echoff till sin plats midt framför 2: a half kompaniets
riktrote. En berusande, salig känsla af stolthet kom
öfver honom, under det att han lät sin blick hastigt
glida öfver afdelningens främsta led. »Den gamla
huggvärjan mönstrade med en örns ögon veteranernas tappra
skara», deklamerade han tyst, hvarpå han i utdragen,
sjungande ton kommenderade:

»Andra halfkompaniet... framåt!»
»Ett, tu!» räknade Romaschoff lågt för sig själf,
markerande takten med ett sakta tramp på stället.
Verkställighetsordets uttalande i riktiga ögonblicket
var nämligen af oändlig vikt, emedan därpå hängde
det noggranna uppfyllandet af den obönhörliga
befallningen, att halfkompaniet skulle anträda marschen med
rätt fot, d. v. s. med samma fot som föregående
afdelning. »Vänster, höger, vänster, höger...»
Ändtligen brast det löst. Med högburen panna, under ett
strålande leende af omätlig lycka utslungade han med
högt klingande stämma:
»Marsch!»

ögonblicket därpå gjorde han en blixtsnabb hel-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 20:20:27 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/duellen/0229.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free