- Project Runeberg -  Duellen : militärroman /
229

(1906) [MARC] Author: Aleksandr Kuprin Translator: Erik Nordenström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XIV

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

229

Det saliga ögonblicket var kommet. Med
spänstiga steg, knappt vidrörande marken, närmade sig
Ro-uiaschoff sin »förtrollade tråd». Han höll hufvudet
djärft kastadt tillbaka, med en stolt och utmanande
vridning åt vänster. Genom hela hans varelse ilade
en så stark känsla af lycksalighet, lätthet och frihet,
att han trodde sig när som helst kunna svinga sig upp
i rymden. Och i det han kände sig vara ett föremål
för allas förtjusta och beundrande blickar, ett centrum
för allt hvad universum äger af styrka, skönhet och
behag, talade han till sig själf, liksom under
förtrollningen af en himmelsk dröm:

»Se!... Se ! ! Där går Romaschoff ! Damernas ögon
lysa af kärlek och beundran! Ett, två! Vänster, höger !
Framför fronten marscherar en gudaskön yngling!
Vänster, höger! ’öfverste Schulgovitsch’, utropar
kårchefen, ’er Romaschoff är en oskattbar juvel, han måste
blifva min adjutant!’ Vänster, höger! Ett... tu!»

Ännu en sekund, och Romoschoff vet, att han
sprängt sönder och passerat sin mystiska »tråd».
Paradmarschen har förvandlats till en segerjublande
fanfar. »Nu kommer generalens hälsning och tack»,
tänker Romaschoff, och hans själ återvänder till sällhetens
rymder, men han tycker sig höra regementschefens
stämma och ännu några röster. »Hvad har händt, hvad
står på ? Naturligtvis har generalen hälsat, men
hvarför svarar ej mitt folk ? . . . Hvad är detta . . . ?»

Romaschoff vände sig om och blef i samma sekund
krithvit i ansiktet. Hela hans afdelning utgjorde —
i stället för en välordnad trupp på två snörräta led —
en formlös massa, en fårskockliknande, af idiotism och
ångest vanvettig hop af hvarandra trängande och
knuffande individer. Orsaken härtill var, att Romaschoff —
under det att han befann sig i fantasiens och segerrusets

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 20:20:27 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/duellen/0231.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free