Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XIV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
232
från alla håll vara ett mål för nyfikna, sarkastiska
och föraktfulla blickar.
Kapten Sliva passerade afsiktligt förbi Romaschoff,
och utan att stanna, utan att ens se på honom och
liksom talande för sig själf yttrade han med
sammanbitna tänder och med en röst, hes och oigenkännlig
af hat och vrede:
»Ni torde i dag lämna in till mig en ansökan om
transport till ett annat kompani!»
En stund därefter kom Vjätkin. I hans öppna,
goda blick och neddragna mungipor läste Romaschoff
det uttryck af medlidande och ömkan, hvarmed
människor bruka betrakta en på gatan öfverkörd och krossad
hund. Och samtidigt kände Romaschoff med afsky, att
han helt mekaniskt förvred sin mun till ett
meningslöst, ömkansväckande småleende.
»Jurij Alexjävitsch», yttrade Vjätkin, »kom och
rök en cigarett med mig!» Och med en smacknmg
med tungan och en liten kastning med hufvudet tillade
han i missmodig ton:
»Se så, se så... min gubbe lilla!»
Det ryckte i hakan och munvinklarna på
Romaschoff, och det kom någonting tjockt i strupen.
Tårarna voro ej långt borta, och han svarade med
ett bedröfvadt och retadt barns osäkra och rossliga
stämma:
»Nej, nej. . . hur kan du tro... jag vill inte!»
Vjätkin drog sig undan.
»Om jag skulle gå och ge den där Sliva ett slag på
örat», tänkte Romaschoff, kastad än hit, än dit under
sina dystra själfbetraktelser. »Eller om jag skulle gå
bort till det där gamla gråskägget, generalen, och säga:
’Skäms du ej öfver att vid dina år leka med soldater
och pina människor ? Släpp oss genast härifrån och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
