- Project Runeberg -  Duellen : militärroman /
243

(1906) [MARC] Author: Aleksandr Kuprin Translator: Erik Nordenström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XV

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

243

blickande in genom ett af matsalens öppna fönster
fick han syn på kapten Slivas puckliga rygg.

»Och k-kan ni t-tänka er», hördes ånyo Slivas
stammande röst, »h-hela mitt k-kompani marscherar
s-som en enda man... atj! atj! atj!» Sliva markerade
takten genom att höja och sänka sin flata hand. »Och
s-så skall d-den där f-fördömda åsnan f-f-förstöra
a-allt-ihop... !» Sliva gjorde med pekfingret några tafatta
och meningslösa rörelser i luften. »Men, s-ser ni, mina
herrar, jag sa’ h-honom u-utan krus si så här: Min
h-h-högtärade junker! M-marsch till ett annat
k-k-kompani! Eller ä-ännu bättre ... marsch ur regementet!
Hvem f-fan vill ha en så’n officer?»

Romaschoff blundade och krympte samman af skam
och vrede. Han fruktade, att vid nästa rörelse från
hans sida alla officerarne i matsalen skulle rusa till
fönstret och upptäcka honom. Under en eller två minuter
flyttade han sig ej ur stället. Därpå — med hufvudet
doldt i kappan och knappt vågande andas — smög
han sig på tåspetsarna längs väggen ut genom porten till
gatan, hvars månbelysta del han passerade midt öfver
med ett par raska språng för att nå den skyddande djupa
skuggan af det höga planket på andra sidan.

Romaschoff ströfvade denna afton länge omkring på
stadens gator. Ofta visste han ej ens, hvar han befann
sig. En gång stannade han i skuggan midt emot
Nikolajeffs hus, hvars grönmålade plåttak och hvita väggar
starkt belystes af månens kalla, klara strålar. Hela
gatan var folktom. Icke ett ljud hördes. De skarpt
markerade konturerna af de motliggande husens skuggor
delade gatan i tvenne lika hälfter.

Bakom de mörkröda, täta gardinerna i ett af
fönstren hos Nikolajeffs brann en lampa. »Min älskade»,
hviskade Romaschoff, »känner du ej, hur nära jag är

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 20:20:27 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/duellen/0245.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free