- Project Runeberg -  Duellen : militärroman /
244

(1906) [MARC] Author: Aleksandr Kuprin Translator: Erik Nordenström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XV

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

244

dig, hur jag lider, hur jag älskar dig ?» Han pressade
händerna mot bröstet och kunde blott med möda återhålla
sina tårar.

Så med ens fick han den idéen, att han trots
afståndet och husets tjocka väggar skulle kunna tvinga
Schurotschka att märka hans därvaro. Med sammanbitna
tänder, med händerna så hårdt knutna, att naglarna
inträngde i köttet, och med en känsla, som om iskalla
myror kröpo omkring på hans kropp, började han
koncentrera hela sin viljekraft mot en enda punkt. »Stig
upp från divanen! Gå fram till fönstret! Drag upp
gardinen ! Se! Se! Se genom fönstret ut på gatan!! Lyd!
Jag befaller dig... Gå genast fram till fönstret!»

Men gardinen förblef orörlig. »Du hör mig alltså
icke», hviskade Romaschoff med sorg och harm i
hjärtat. »Du sitter nu vid lampan, bredvid honom, lugn,
likgiltig och skön som alltid! Ack, min Gud, min
Gud! Hvad jag är olycklig!»

Han suckade djupt, och med sänkt hufvud fortsatte
han, förlamad af trötthet, sin tunga vandring.

Han passerade äfven Nasanskijs bostad, men där
var mörkt. Det föreföll Romaschoff, som om en hvit
skepnad hastigt skymtat förbi i ett af husets mörka
fönster. En rysning genomilade honom, och han vågade
icke ropa på Nasanskij.

Några dagar senare erinrade sig Romaschoff denna
fantastiska, ja vanvettiga promenad som en aflägsen,
underlig dröm, som dock aldrig kunde förgätas. Äfven
vid den israelitiska kyrkogården hade han varit, men på
hvad sätt han kommit dit kunde han själf icke säga.
Denna begrafningsplats, tyst och hemlighetsfull, låg
utanför staden på en höjd och var omgifven af en låg,
hvit mur. Ur det frodiga, slumrande gräset reste sig de
iskalla grafstenarna, enkla, osmyckade, alla liknande

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 20:20:27 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/duellen/0246.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free