- Project Runeberg -  Duellen : militärroman /
245

(1906) [MARC] Author: Aleksandr Kuprin Translator: Erik Nordenström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XV

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

245

hvarandra och kastande bakom sig långa, smala skuggor.
Och öfver hela denna dystra plats härskade ödslighetens
högtidliga, stränga allvarsstämning.

Därefter såg han sig själf vid en annan utkant
af staden. Men kanske var dock detta endast en dröm ?
Han stod midt på en lång, omsorgsfullt uppförd
dammbyggnad, som afskar floden Bug tvärtöfver densamma
i hela dess bredd. Det dunkelfärgade vattnet rann
lättjefullt och trögt bort under hans fötter, och det liksom
bemödade sig då och då att med sitt nyckfulla plaskande
återgifva en känd melodi. Månen afspeglade sig i
flodens lätt krusade yta som ,en oändligt lång, dallrande
pelare, omkring hvilken man tyckte sig se millioner
silfverfiskar lekande i vattnet, under det de långsamt
drogo bort och försvunno i riktning mot den aflägsna
stranden, som låg där i fjärran, tyst, mörk och ödslig.
Hvar han än befann sig — i eller utom staden —
förföljdes han af en svag, ljuf, aromatisk doft från akacians
hvita blommor.

Underliga tankar runnö i denna natt upp i hans
hjärna, än vemodiga och tunga, än barnsligt löjliga.
Oftast resonerade han som den oerfarne spelaren, som
med ungdomens lättsinne och optimism betraktade det
faktum, att han på en natt spelat bort allt hvad han ägde.
Så sökte ock Romaschoff gång på gång inbilla sig själf,
att den förflutna dagens bedröfliga händelser rakt intet
hade att betyda, ja han lyckades till och med åter väcka
till lif den där »oemotståndlige underlöjtnant
Romaschoff», som så »idealiskt utför sin paradmarsch under
generalens kritiska ögon», som framför fronten mottager
»uttrycken af kårchefens tacksamhet och beundran» och
som sedan i kamraters jublande lag tömmer sin bägare
vin. Men i nästa ögonblick hör han åter Fedorovskijs
ursinniga hotelser, sin kompanichefs kränkande ord, Ni-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 20:20:27 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/duellen/0247.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free