Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
247
fast hand skrifvit några blyertsrader. Vjätkin läser
högt: »Jag förlåter alla! Jag dör af fri och egen vilja.
Mitt lif är outhärdligt. Underrätta min mor varsamt!
Georgij Romaschoff.» Alla betrakta hvarandra, och hvar
och en läser i sin grannes anletsdrag den outtalade
tanken: »Vi äro hans mördare !» ,— Sakta vaggar kistan,
höljd i guldbrokad och buren af åtta kamrater. Hela
officerskåren deltager i processionen. Efter officerarne
kommer 6:e kompaniet. Kapten Sliva rynkar dystert
ögonbrynen. Vjätkins goda ansikte är vanställdt af
tårar, men nu, här på gatan, söker han återvinna
fattningen. Lboff — ack, du hjärta af guld! — gråter
hejdlöst utan att blygas för sin rörelse. Som djupa, tunga
suckar ljuda begrafningsmarschens döfva toner. Där
stå regementets alla damer — äfven Schurotschka. »Jag
har kysst honom!» tänker hon med förtviflan i hjärtat.
»Jag har älskat honom. .. jag skulle kunnat rädda
honom !» — »För sent!» tänker som svar med ett bittert
småleende Romaschoff. — Sakta tala officerarne
sinsemellan beledsagande till grafven sin hänsofne kamrat.
»Ack», tänker hvar och en jaf dem inom sig, »hur ondt det
gör mig om honom, den arme! Hvilken präktig kamrat,
hvilken ståtlig och duglig officer!» — »Ja, ja, detta är
sant, men vi uppskattade honom icke!» Allt starkare,
alltmera gripande ljuda sorgmarschens toner. Det är
Beethovens odödliga musik: »Vid en hjältes bår». Men
Romaschoff ligger i sin kista, kall, orörlig, med ett evigt
småleende på läpparna. På hans bröst hvilar en
anspråkslös bukett af violblommor, men ingen vet,
hvarifrån dessa blommor kommit. Alla har han förlåtit:
Schurotschka, Sliva, Fedorovskij, kårchefen — alla!
Må de spara sina tårar I Han har det bättre, där han
nu är. Han var för ren, för god för denna världen!
Denna dystra, tysta monolog pressade tårar ur Ro-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
