Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
248
maschoffs ögon, men han torkade icke bort dem. Det var
så ljuft att föreställa sig själf som en martyr, som ett
oskyldigt offer för människornas ondska.
Han hade nu hunnit fram till hvitbetsfältet, hvars
vidsträckta, af månen klart belysta yta hade på
Romaschoff en nästan beklämmande verkan. Han steg upp
på en liten jordkulle alldeles jinvid den ravin, i hvilken
järnvägen löpte fram.
Här stannade han. Denna sida af ravinen låg i djup
skugga, men den motsatta var så starkt belyst, att man
tyckte sig kunna urskilja hvarje grässtrå. Ravinen var
i närheten af den plats, där Romaschoff nu befann sig,
mycket brant, och på dess botten glänste matt de
blank-nötta skenorna. Långt bort på fältet, på andra sidan
järnvägen, såg man de hvita, pyramidliknande tälten
stå i regelbundna rader.
Ett stycke ned på ravinens sluttning fanns en
smal afsats. Romaschoff asade sig ned till densamma
och satte sig i gräset. Han kände sig nästan sjuk af
hunger och trötthet, och hans ben skälfde af utmattning.
Det stora öde fältet bakom honom, den trots nattens
skuggor genomskinliga, klara luften, det daggvåta
gräset, allt var försänkt i en djup, smygande och lyssnande
tystnad, hvars intensitet förspordes af Romaschoff
som en stark susning i hans öron. Endast sällan hördes
från ett. vid järnvägsstationen manövrerande lokomotiv
en skarp hvissling, som i nattens högtidliga stillhet
fick öfver sig någonting energiskt, otåligt och hotande.
Romaschoff lade sig på rygg i gräset. De hvita
lätta molnen midt öfver honom stodo orörliga, men
ofvanom dem gled den runda månen snabbt fram i den
mörka rymden, som, oändlig, öde och kall, fjättrade
Romaschoffs blickar. Hela det omätliga rummet mellan
jorden och himmeln syntes honom mättadt af evig fasa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
