Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XV - XVI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
255
banken. Med två språng förflyttade han sig till den
motsatta sluttningen, hvars krön han nådde utan att
stanna eller hämta andan. Hans näsvingar buktade sig,
och hans bröst häfdes tungt under krampaktiga försök
att återfå andedräkten. Men i det innersta af hans själ
flammade en stolt, triumferande känsla af trots och
ondskefull glädje.
XVI.
Alltifrån denna natt undergick Romaschoff en djup,
inre förändring. Han af söndrade sig helt och hållet
från kamraternas sällskap, intog vanligen sin middag
hemma hos sig, besökte aldrig regementets »soirées
dansantes» och upphörde att dricka. Han hade blifvit
äldre, mognare och allvarligare, och han märkte detta
själf på den lugna resignation, med hvilken han nu bar
lifvets vidrigheter och pröfningar. Icke sällan
återförde han i minnet det för länge sedan i böcker eller
samtalsvis uppsnappade påståendet, att det mänskliga
lifvet utgöres af sjuårsperioder och att under hvarje
sådan period ej blott organismen utan äfven karaktär,
lifsåskådning och böjelser helt och hållet förnyas. Och
Romaschoff hade för ej så länge sedan just fyllt sitt
tjuguförsta år.
Soldaten Chljäbnikoff besökte honom, dock först
efter en ny uppmaning. Sedermera blefvo hans
visiter allt tätare. Under den första tiden erinrade han om
en utsvulten och piskad hund, som skyggt och
misstroget drar sig undan den hand, som smekande
utsträckes. Men Romaschoffs välvilja och godhet förjagade
så småningom hans försagdhet och rädsla och
återskänkte honom förmåga af tacksamhet och förtroende.
Nästan med samvetsagg och blygsel å sitt eget stånds
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
