- Project Runeberg -  Duellen : militärroman /
260

(1906) [MARC] Author: Aleksandr Kuprin Translator: Erik Nordenström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XVI

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

260

började han så småningom förstå, att arméen och allt
hvad därtill hör med dess falska glans och lånade
fjädrar har kommit till världen genom en grym, vanvettig
begreppsförvirring hos mänskligheten. »Hur tan»,
frågade Romaschoff sig själf, »en så stor samhällsklass
under djupaste fred — och utan att bringa landet den
minsta nytta — få existera, få äta andras bröd, gå i
andra människors kläder, bo i främmande personers hus
endast mot skyldighet att i händelse af krig döda och
stympa lefvande varelser af samma släkte som de
själfva ?»

Och allt klarare och klarare stod för honom tanken,
att endast följande tvenne verksamhetsområden äro
människan värdiga: vetenskapen eller konsten och det fria,
fysiska arbetet. Och med ny [kraft uppstego inom
honom de gamla drömmarna och förhoppningarna om en
blifvande litterär verksamhet. Understundom, när
slumpen lade i hans hand en värdefull bok, rik på ädla och
befruktande idéer, tänkte han med bittert vemod för
sig själf: »Min Gud! Hur enkelt, klart och sant är
icke allt detta, som jag för öfrigt själf ju så många
gånger känt och upplefvat! Hvarför kan då ej äfven
jag nedskrifva något sådant ?» Han önskade kunna
skrifva en novell eller en stor roman, hvars
»grundackord» skulle blifva hans förakt och afsky för
militärlifvet. I hans fantasi grupperade sig allt så
förträffligt, naturskildringarna blefvo sanna och praktfulla,
figurerna blefvo lefvande, fabeln utvecklade sig, och
sysslandet härmed gjorde honom så jublande glad och
lycklig. Men när han .satte sig ned att skrifva, blef
med ens alltsammans så blekt och matt, så barnsligt,
så uppskrufvadt och schablonmässigt. Så länge hans
penna raskt och oförfäradt löpte fram öfver papperet,
märkte han icke dessa brister, men så snart han jämförde

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 20:20:27 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/duellen/0262.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free