- Project Runeberg -  Duellen : militärroman /
261

(1906) [MARC] Author: Aleksandr Kuprin Translator: Erik Nordenström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XVI

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

261

sitt eget opus med någon af våra stora, ryska författares
— om oek blott med ett litet lösryckt stycke ur dem
—, så greps han genast af en djup förtviflan, af blygsel
och afsky för sitt eget verk.

Plågad af dylika tankar ströfvade han ofta
omkring på stadens gator under de ljumma nätterna i
slutet af maj. Utan att själf märka det valde han
ständigt under dessa promenader en och samma väg ■—
från judarnes kyrkogård till den stora dammen och
sedan till den höga järnvägsbanken. Understundom hände
det, att han, djupt försjunken i sina drömmar, alls icke
observerade den tillryggalagda vägen och, plötsligt
vaknande, till sin stora förvåning befann sig i en helt
annan del af staden.

Hvarje natt passerade han förbi Schurotschkas
fönster. Med smygande steg, återhållen andedräkt och
bultande hjärta tassade han fram på motsatta sidan af
gatan. Han tyckte sig likna en tjuf, som under ångest
och skam bemödar sig att så obemärkt som möjligt lämna
skådeplatsen för sitt brott. När man släckt lampan i
herrskapet Nikolajeffs salong, i hvars svarta
fönsterrutor nu endast fanns en svag reflex af månens milda
sken, dolde sig Romaschoff i det höga plankets djupa
skugga, tryckte de korslagda armarna krampaktigt mot
sitt bröst och bad med het, hviskande stämma:

»Sof, sof, min älskade, min drottning! Jag är här
och vakar öfver dig!»

I dylika ögonblick kände han tårar i sina ögon,
men i hans själ rörde sig — utom kärlek, ömhet och
själf uppoffrande hängifvenhet — äfven människodjurets
blinda svartsjuka och åtrå.

En afton var Nikoläjeff inviterad till
regementschefen på ett parti vint. Romaschoff visste detta.
Då han som vanligt på natten passerade Nikolajeffs

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 20:20:27 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/duellen/0263.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free