- Project Runeberg -  Duellen : militärroman /
263

(1906) [MARC] Author: Aleksandr Kuprin Translator: Erik Nordenström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XVII

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

263

XVII.

En af de sista dagarna i maj hängde sig en ung
soldat vid kapten Osadtschijs kompani. Egendomligt
nog inträffade detta själfmord på samma datum som en
liknande hemsk händelse året förut och äfven då vid
Osadtschijs kompani. När obduktionen ägde rum,
fogade slumpen, att Romaschoff i egenskap af
jourhaf-vande officer måste närvara. Romaschoff kände, huru
de sönderstyckade likdelarna utsände en frän lukt af
rått kött, liknande den man erfar vid inträdet i en
slaktarbord. Han betraktade de gråa eller blåaktiga,
slemglänsande inälfvorna, magsäckens vidriga innehåll
och den ur kraniet uttagna, på obduktionsbordet
placerade hjärnan, hvars grågula vindlingar sakta vibrerade
vid hvarje Romaschoffs steg i rummet. Allt detta var
för honom nytt, motbjudande, ja fasaväckande, men han
erfor på samma gång ett visst, med vämjelse blandadt
förakt för den till förgängelse vigda människan.

Litet emellan anordnades inom regementet
gemensamma dryckeslag, som trots sin kvasi-officiella
karaktär ingalunda stodo i råhet efter de ständiga, mera
privata samkvämen mellan skål och vägg. Det är mycket
sannolikt, att dylika stijnulerande tillställningar
kännas särskildt af behofvet påkallade, när människor, som
af ödet bundits vid hvarandra genom en själsdödande
overksamhet eller meningslös grymhet mot sina likar,
råkat blicka något djupare in i hvarandras hjärtan
och då — trots fördomar, samvetslöshet och andligt
mörker — plötsligt förnimma, i hvilken bottenlös
afgrund de alla befinna sig. För att döfva
samvetskvalen och ångern öfver et.t förfeladt, bortkastadt lif
skola alla deras lurande, djuriska drifter på en gång
släppas lösa, alla passioner tillfredsställas.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 20:20:27 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/duellen/0265.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free