- Project Runeberg -  Duellen : militärroman /
289

(1906) [MARC] Author: Aleksandr Kuprin Translator: Erik Nordenström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XVIII

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

289

Romaschoff sig på sin fiende. Ett tungt fall — och
de båda kämparne vältrade om hvarandra på golfvet
under ursinniga slag och sparkar. En tät sky af damm
omhvirflade de stridande, bord och stolar slungades
åt alla håll, men med oförminskadt raseri fortsatte de
kämpande att turvis trycka hvarandras ansikten mot
det gräsligt nedsölade golfvet och att flämtande och
rosslande söka sönderslita hvarandra. Romaschoff
kände, att han af en slump råkat få sina fingrar djupt
in i Nikolajeffs mun vid själfva munvinkeln, och af all
makt ansträngde han sig att rifva upp Nikolajeffs
kind och såmedelst för alltid förstöra dessa förhatliga
anletsdrag. Men själf erfor han ingen smärta, när hans
hufvud och armbågar under denna kamp på lif och
död gång på gång dunkades mot det hårda golfvet.

Huru bataljen ändtligen slutade, därom hade han ej
deri minsta förnimmelse. Han fann sig plötsligt
stående i ett hörn, ryckt ur striden af tjänstvilliga
händer och af samma välvilliga hjälpare hindrad att ånyo
sammandrabba med Nikolajeff. Bjek-Agamaloff räckte
Romaschoff ett glas vatten, och man hörde hans tänder
på grund af underkäkens krampaktiga ryckningar
skallra mot glasets kant. Uniformsrocken var sönderrifven i
ryggen och i armhålorna, och den ena axelklaffen
slängde hit och dit på sitt afslitna band. Tala kunde
Romaschoff icke, men hans stumma läppar rörde sig
oupphörligt under vanmäktiga försök att hörbart framhviska:
»Jag skall... visa .. . honom ! Jag utmanar honom !»
Gamle Ljech, som under hela det rysliga larmet
ljuft slumrat på sin bordsända, reste sig nu upp, fullt
vaken, nykter och sträng i synen, och yttrade i en hos
honom sällan förekommande, bister och befallande ton:
»I egenskap af den äldste här på platsen befaller
jag er, mina herrar, att Ögonblickligen lämna mässen
Kuprin, Duellen. 19

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 20:20:27 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/duellen/0291.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free