Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XIX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
292
på en af de närvarande. Därpå styrde han sina steg
åt det håll, där Romaschoff satt, och passerade helt
nära förbi honom. Någon lämnade matsalen, hvars dörr
slogs igen. Ett par sekunder senare hörde Romaschoff
bakom sig en hviskande stämma:
»Se ej tillbaka! Sitt stilla och hör noga på hvad
jag har att säga!»
Det var Nikolajeff. Tidningen darrade i
Romaschoffs hand.
»Som ni vet, är hvarje samtal mellan oss nu
förbjudet. Men må den onde taga alla dessa franska
finesser! Det, som hände i går, kan aldrig godtgöras,
bagatelliseras eller öfverlämnas åt glömskan. Men
trots allt räknar jag er som en människa med samvete
och heder. Jag ber er... hör ni, jag ber er: Icke
ett ord om min hustru och om de anonyma brefven!
Har ni förstått ?»
Romaschoff, som af tidningen doldes för kamratens
blickar, gjorde en långsam böjning med hufvudet. Man
hörde utifrån gården ljudet af steg, som knarrade i
sanden. Romaschoff lät ännu några minuter förgå, därpå
vände han sig om och kastade en blick ut genom fönstret.
Nikolajeff var borta.
»Eders välborenhet!» Ordonnansen stod plötsligt,
som om han uppstigit ur jorden, vid Romaschoffs sida.
»Jag får på befallning bedja er stiga in!»
Utefter samlingsrummets ena långvägg voro
placerade några spelbord, öfver hvilka man bredt en grön
duk. Bakom dessa bord sutto, med ryggen mot fönstret,
domstolens ledamöter. Deras ansikten voro på grund
häraf svåra att urskilja. Midt ibland dem, i en stor
länstol, satt ordföranden, öfverstelöjtnant Migunoff, en
tjock, däst man utan hals men med ett par feta, runda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
