Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
305
en dylik anspråkslös ’andra tillvaro’ finnes icke.
Döden unnar oss ej ens köld, mörker, tomhet — blott den
absoluta förintelsen!»
Romaschoff lade upp årorna, och endast genom att
observera den sakta förbismygande, gröna stranden
kunde man märka, att båten ännu rörde sig framåt.
»J a... förintelse — —», upprepade långsamt
Romaschoff i drömmande ton.
»Men hvarför grubbla öfver detta! Betrakta i
stället den lefvande naturen omkring er. Huru hänförande
är icke lifvet!» utropade Nasanskij med en
kraftig, vältalig gest. »O, du gudomens glädje!.. . du
oändliga skönhet! Se på denna blåa himmel, denna dalande
sol, detta tysta, lugna vatten–och ni skall skälfva
af tjusning och lycka! Se på väderkvarnen där borta,
långt i fjärran, som sakta rör sina vingar! Betrakta
strandens friska grönska och solstrålarnas skälmska lek
i vattnet! Huru underbart ljuft och rogifvande är icke
allt detta!» Nasanskij dolde plötsligt ansiktet i
sina händer och brast i gråt, men han återvann genast
fattningen, och utan att blygas för sina tårar
fortsatte han, i det han såg på Romaschoff med fuktiga,
glänsande ögon:
»Nej, om jag ock skulle falla under
järnvägståget och blifva kvarliggande på banvallen med
krossade och blödande lemmar, så skulle jag, om någon då
frågade mig: ’Är lifvet skönt?’ icke desto mindre
och med uppbjudande af mina sista krafter svara med
hänförelse: ’Ack ja! Äfven nu är lifvet härligt!’
Huru mycken glädje gifver oss icke endast synen! Och
vidare — musikens toner, blommornas doft och kvinnans
kärlek! Och sedan det mänskliga förnuftet, tanken, som
ensam är vårt lifs gyllene sol, en evig källa till ädel
njutning och oförgänglig sällhet! Jurotschka ! Min vän!
Kuprin, Duellen, 20
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
