Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Polisens bekymmer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mitt ibland stormarna lyst för dem med sin vackraste låga.
Det måste också vara som en blixt! Båda tänkte på de tio
årens missförstånd, och var och en anklagade endast sig
själv därför. Michu stod orörlig, med armbågen på sin
karbin och hakan stödd i handen, försjunken i djupa tankar.
Ett sådant ögonblick försonar det förflutnas bittraste sorger.
Upprörd av likadana tankar som hennes mans, kände
Marthe sitt hjärta sammanpressas av Simeusernas fara, ty
nu förstod hon allt, till och med de båda parisarnas
ansikten, men kunde dock icke få klart för sig, vad meningen
var med karbinen. Hon ilade som en hind, men då hon kom
till vägen, som ledde till slottet, överraskades hon av att
bakom sig höra stegen av en man, och då hon skrek till,
tystades hennes mun av hennes makes stora hand.
»Från kullen såg jag på avstånd silvret från galonerade
hattar glänsa! Gå in genom ett hål i muren till vallgraven,
som finnes mellan frökens torn och stallen; hundarna ska inte
skälla på dig. Gå till trädgården, knacka på den unga
grevinnans fönster och låt sadla hennes häst, bed henne
föra den genom bräschen, jag ska vara där, se’n jag studerat
parisarnas plan och funnit medel att undgå dem.»
Faran, vilken kom som en lavin och som måste
förebyggas, gav Marthe vingar.
Det vanliga för familjerna Cinq-Cygne och Chargeboeuf
gemensamma namnet är Duineff. Cinq-Cygne blev namnet
på den yngre grenen av Chargeboeuf efter det sätt, varpå
fem döttrar av detta hus, alla anmärkningsvärt ljusa, i sin
faders frånvaro försvarade ett befäst slott, och som ingen
tilltrott dem. En av de första grevarna av Champagne ville
med detta vackra namn — »de fem svanorna» — bevara
minnet av denna bragd så länge familjen levde. Efter
denna sällsamma vapenbragd hade familjens döttrar varit
stolta, men måhända icke alla ljusa. Laurence var den
sista av ätten och tvärt emot den saliska lagen arvtagerska
av namnet, vapnet och förläningarna. Konungen av
Frankrike hade gillat och stadfäst grevens av Champagne brev,
i kraft av vilket skötet adlade och berättigade till arv inom
denna familj. Laurence var sålunda grevinna de Cinq-Cygne,
hennes make måste antaga både hennes namn och hennes
vapen, varpå såsom valspråk lästes det stolta svar, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
