- Project Runeberg -  En dunkel historia : polisroman från Napoleons tid /
45

(1916) [MARC] Author: Honoré de Balzac Translator: Oscar Heinrich Dumrath
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Polisens bekymmer

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

i hamn de fyra adelsmännen i det kvarter, som skulle vara
deras sista hållplats, innan de kommo in i Paris. Vid
hennes återkomst hade herr och fru d’Hauteserre slutat sin
middag, och mycket hungrig hade hon satt sig till bords
utan att avlägga sin nedsmutsade riddräkt eller sina
halvstövlar. Hennes hjortskinnshandskar, hennes lilla kastorhatt,
gröna slöja och ridpiska lågo på det lilla bord, där hon
kastat dem. Hon såg ömsom på den gamla Boulependylen,
vilken stod på spiselskivan mellan två kandelabrar med
blommor, för att se om, efter vad allt hänt, de fyra
sammansvurna gått till vila; ömsom på spelbordet, som stod
framför spiseln och vid vilket herr d’Hauteserre och hans
hustru, Cinq-Cygnes kyrkoherde och dennes syster spelade
boston.

Om dessa personer icke varit inblandade i dramat, skulle
deras huvuden likväl ha haft den förtjänsten att
representera ett av dessa skeden, som aristokratien genomgick efter
sitt fall 1793. Ur denna synpunkt har en skildring av
salongen på Cinq-Cygne hela behaget av historien, sedd i
vardagsdräkt.

Adelsmannen, som nu räknade femtiotvå år, var en
storväxt, mager, blodfull man med stark hälsa och skulle
ha synts kunna fatta kraftiga beslut, om hans stora,
fajansblå ögon i sina blickar icke förrått en ytterlig menlöshet.
I hans ansikte, som slutade med en galoschhaka, fanns mellan
hans näsa och mun ett enligt teckningens lagar omåttligt
stycke, som gav honom ett uttryck av undergivenhet, vilket
stod i full överensstämmelse med hans karaktär, och vartill
de minsta enskildheterna i hans fysionomi medverkade. Hans
gråa hår, som tillpackades av hans hatt, vilken han behöll
på huvudet nästan hela dagen, bildade sålunda ett slags
kalott, vars päronformiga kontur den avtecknade. Hans av
lantlivet och ständig oro mycket fårade panna var platt och
uttryckslös. Hans örnnäsa förbättrade något litet hans
anlete; det enda tecknet på kraft, som visade sig i detsamma,
var hans buskiga ögonbryn, vilka bevarat sin svarta färg,
och hans färglivliga hy. Detta tecken bedrog icke heller;
adelsmannen hade, fastän okonstlad och saktmodig, bevarat
sin monarkiska och katolska tro och icke av någon
hänsyn låtit förmå sig att ändra parti. Den hedersmannen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 12:00:02 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/dunkel/0049.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free