- Project Runeberg -  En dunkel historia : polisroman från Napoleons tid /
90

(1916) [MARC] Author: Honoré de Balzac Translator: Oscar Heinrich Dumrath
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Polisens bekymmer

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

fröken Goujet och fru d’Hauteserre skyndade till henne,
ty hon var nära att kvävas; med en åtbörd lät hon
dem förstå att de skulle skära av snörena på hennes
ridjacka.

»Han föll i snaran, de äro på väg till Paris», sade
Peyrade. »Vi måste förändra våra befallningar.»

De gingo ut och lämnade en gendarm på vakt vid
salongsdörren. Dessa båda mäns infernaliska skicklighet
förskaffade dem en ohygglig fördel i detta envig, i det
de fångade Laurence i en av deras nesliga snaror.

Klockan sex på morgonen i dagbräckningen återkommo
de båda agenterna. Sedan de undersökt hålvägen, hade
de försäkrat sig om att hästarna passerat den vägen för
att komma till skogen. De avvaktade nu rapporten från
den gendarmerikapten, som fått i uppdrag att rekognoscera
trakten. Medan de läto gendarmerna under befäl av en
korpral bevaka slottet, begåvo de sig för att frukostera
till en värdshusvärd i Cinq-Cygne, sedan de likväl givit
befallning att sätta Gothard i frihet, som icke besvarat
någon fråga med annat än gråt, och Cathérine, som
framhärdade i sin tysta orörlighet. Cathérine och Gothard kommo
till salongen och kysste Laurences händer, där hon vilade
i länstolen. Durieu kom för att säga, att Stella icke skulle
dö, men krävde noggrann omvårdnad.

Den oroliga och nyfikna mairen mötte Peyrade och
Corentin i byn. Han ville icke tillåta, att högre
tjänstemän frukosterade på en usel krog, utan tog dem med sig
hem. Klostret låg en kvarts timme därifrån. På vägen
anmärkte Peyrade, att korpral d’Arcis icke kommit med
några underrättelser vare sig om Michu eller Violette.

»Vi ha att göra med bättre folk, de äro slugare än
vi. Prästen har sannolikt sin hand med i spelet.»

I samma ögonblick som fru Goulard införde de båda
spionerna i en stor matsal, där ingen eld uppgjorts, ankom
gendarmerilöjtnanten med förfärad uppsyn.

»Vi ha funnit korpral d’Arcis’ häst i skogen utan
ryttare», sade han till Peyrade.

»Löjtnant», utbrast Corentin, »skynda till Michus
paviljong och tag reda på vad som försiggår där! Man
har kanske dödat korpralen.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 12:00:02 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/dunkel/0094.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free