- Project Runeberg -  En dunkel historia : polisroman från Napoleons tid /
137

(1916) [MARC] Author: Honoré de Balzac Translator: Oscar Heinrich Dumrath
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Corentins hämnd

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


I samma ögonblick som Michu anlände till brunnen för
att tvätta sig om händerna, visade sig fredsdomaren,
åtföljd av sin skrivare och fältvakten.

»Vad vill ni oss, herr Pigoult?» frågade Michu.

»I kejsarens och lagens namn häktar jag er!» sade
fredsdomaren.

I detsamma framträdde de tre gendarmerna, som
medförde Gothard. Då Marthe och hennes moder fingo se de
kantade hattarna, växlade de en blick av förskräckelse.

»Ah ba! Varför?» frågade Michu, som satte sig till
bords, i det han sade till sin hustru: »Giv mig mat, jag
dör av hunger.»

»Det vet ni lika bra som vi», sade fredsdomaren,
som gav sin skrivare tecken till att uppsätta protokollet,
sedan han visat arrendatorn häktningsordern.

»Nåväl, du ser så förvånad ut, Gothard; vill du äta,
ja eller nej», sade Michu. »Låt dem skriva sina
dumheter!»

»Ni kännes vid det skick, vari era kläder befinna sig?»
sade fredsdomaren. »Ni kan inte heller förneka de ord,
ni sade till Gothard ute på er gård?»

Michu, som serverades av sin över hans kallblodighet
häpna hustru, åt med den glupskhet hungern skänker och
svarade icke; han hade munnen full och hjärtat oskyldigt.
Gothards matlust försvann för en förfärlig fruktan.

»Se så», sade fältvakten sakta till Michu, »vad har ni
gjort åt senatorn? Det gäller för er, för att höra på rättens
folk, livsstraff.»

»Store Gud!» utropade Marthe, som hörde de sista
orden och sjönk ned till golvet som träffad av åskan.

»Violette har spelat oss något fult spratt!» utbrast
Michu, i det han erinrade sig Laurences ord.

»Jaså, ni vet således, att Violette sett er?» sade
fredsdomaren.

Michu bet sig i läppen och beslöt att icke säga något
mera. Gothard efterliknade hans förtegenhet. Då
fredsdomaren insåg det gagnlösa i sina bemödanden att få
honom att tala, gav han befallning om att binda händerna
på Michu och på Gothard och föra dem till slottet

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 12:00:02 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/dunkel/0141.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free