Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. En politisk rättegång under kejsardömet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bakslughet, och samhället skall inse detta, då olyckorna äro
ohjälpliga.»
Bordin väpnade sig med senatorns vittnesmål för att
begära adelsmännens frikännande.
Presidenten sammanfattade överläggningen med så
mycket större opartiskhet som jurymännen tydligen voro
övertygade. Han lät till och med vågen luta till de
anklagades fördel, i det han särskilt betonade senatorns
vittnesmål. Denna välvilja blottställde alldeles icke
anklagelsen. Klockan elva på aftonen dömde rätten, alltefter
de olika svar juryns ordförande avgav, Michu till döden,
herrarna de Simeuse till tjugufyra och de båda
d’Hauteserre till tio års straffarbete. Gothard frikändes. Hela
salen ville se de fem brottsligas hållning i den stund
då de infördes inför rätten och hörde sin dom
uppläsas. De fyra adelsmännen betraktade Laurence, som
med torra ögon såg på dem med martyrernas lågande blick.
»Hon skulle gråta, om vi frikänts», sade den yngre
de Simeuse till sin broder.
Aldrig hade några anklagade med renare och lugnare
panna och värdigare hållning mottagit en orättvis dom,
än dessa fem offer för en ohygglig komplott.
»Vår försvarare har förlåtit er!» sade den äldre de
Simeuse och vände sig till rätten.
Fru d’Hauteserre insjuknade och låg i tre månader till
sängs i hôtel de Chargeboeuf. Den gode herr d’Hauteserre
återvände tyst och stilla till Cinq-Cygne, men gnagdes av en av
dessa sorger, som drabba gubbåldern, vilken saknar
ungdomens alla förströelser, och hade ofta stunder av frånvaro,
som visade kyrkoherden, att denne stackars fader alltjämt
befann sig dagen efter den olycksfulla domen. Den vackra
Marthe behövde man icke döma, hon dog i fängelset tjugu
dagar efter sin makes domfällande, i det hon anbefallde
sin son åt Laurence, i vars armar hon utandades sin sista
suck. Sedan domen blivit känd, förkvävde de mest
betydelsefulla politiska händelser minnet av denna rättegång,
om vilken det icke mera talades. Samhället förhåller sig
som oceanen, det återtar sin nivå och sitt vanliga skick
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
