Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jenny? Kan du säja mej: hur har det kommit?
Jag visste om alls ingenting, Jenny, dä det kom.
Det kom som daggen till gräset, du. Det kom
som färgen till blomman. Det kom omärkligt.
Det sa’ inte till på förhand. Men hur det så
kom, Jenny, så är det något, som inte får finnas
till. A, Jenny, det gör mej så ängslig! Det gör
mej olycklig. Det gör, att jag känner mej som
en dålig människa. (Starkare:) Jag vill inte mer
veta av det! Jag ska rycka bort det, kasta ut
det! (Stilla:) Men, s’er du, Jenny, det är ingenting,
som jag kan få fatt i. Jag stänger till om det,
och in kommer det likafullt. Det finns överallt,
du. Det finns inte blod i mina ådror. Det finns
bara det. Om jag kunde ta bort allt det, som
min kropp annars består av, och lämna kvar det,
så skulle det ge ett fullt tydligt avtryck av mej.
Ä ändå är det ingenting. (Med cn hjälplös suck:)
Ack, Jenny, hur kom det?
Det kom inte vid frukosten. Ä, visst inte!
Då var jag bara blyg och förtvivlad. Det var ju
så klokt av Mauritz, att han höll sej undan, men
jag blev ändå så skrämd över att vara lämnad
ensam med två främmande människor. Nej, det
kom alldeles säkert inte vid frukosten. A det
kom inte sedan heller, medan vi gick omkring på
bakgårdarna. Då blev jag bara så bekant med
onkel Teodor, så att jag tyckte, att jag kunde
säja allting till honom, alldeles som till mor.
Men sedan, Jenny, då han trodde, att jag
bara hade velat ställa mej in med honom! . . .
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
