Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
SÖRLING (betraktar henne förvånad,
ängslig, strider mot sin rörelse och söker förgäfves få fram
ett ord).
FRU BRUHN.
Visst käns det tungt i början, men, tro mig, det går
öfver. Och ni skulle gå igenom det — det skulle ha
kommit ändå, äfven om våra vägar aldrig korsats. Ty
den första kärleken är en dum känsla — fast skär och
vacker — och man finner aldrig en lefvande varelse, som
kan ge den realitet. Det är alla sagor och drömmar,
som då kvälla fram och rinna in i vårt lif; det är
lifskraften och lefnadslusten som bultar i ådrorna, liksom
safven stiger i trädens stammar och går i knopp, därför
att solen skiner och det är vår. (Paus.)
Men detta försvarar icke mig; och jag erkänner att
jag felat.
SÖRLING (med gråten i halsen).
Nej — nej — nej!
FRU BRUHN.
Jo — låt oss få det klart från början: för mig var
ni ingenting... ingenting. Ett tacksamt föremål för mitt
koketteri — det var alt.
SÖRLING.
Ah — tror ni inte jag visste det mer än väl; —
men hvad hjälpte det? Det var som lydde jag en annan,
starkare vilja — jag måste — jag kunde inte stå emot...
(söker beherska sig, tar fram näsduken och torkar sig öfver
pannan).
Men det var ju inte det jag skulle säga... det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
