- Project Runeberg -  Några bref från England 1852-1853 /
154

(1854) [MARC] Author: Anna Fredrika Ehrenborg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

gången. Spegelvåggen öppnade sig äter; de skönaste
ut-sigter öfver himmelska kullar utbredde sig för den
klarseendes syn och en gestalt, lik en eneels, nalkades från
fjer-ran. Den nlrmade sig, och — ansigtet sken såsom solen
— var den andliga solen — var Herren sjelf. Detta var
mera, an en svag kroppshydda kunde bdra utan att hotas
med skiHsmessa från den af himmelska makter beskyddade
anden. Af hennes tal efter denna storm, som afven i sin
mån grep mig, mins jag intet mera nog tydligt att
upprepa, an följande ord: »Andra menniskor Idgga bort
kroppen, nar de ingå i andeverlden; men då Gud hade antagit
mandom, lemnade han intet efter sig i grafven.»

N8r hon blifvit väckt, var hon lugn och stilla, främmande
och okunnig om allt, såsom vanligt; men ansigtet var
blod-sprangdt, ögonen mycket röda och hon klagade öfver
huf-vudvark, nar hon frågades huru det var med henne. —
Då bon ar vaken, bar hennes utseende ingenting
tilldragande eller intressant. Efter uppvaknandet ser hon skygg,
sluten och nöstan litet förvirrad ut. Men insöfd synes hon
såsom förvandlad. Hennes drag få en markvärdig harmoni
och hela hennes vasen en ndstan plastisk hållning. Hennes
leende ar högst behagligt Munnen har den tackaste form
och man förse de vackraste tander. Det är isynnerhet vid
frågor om be9ök och nar bon med barnslig förnöjelse svarar:
»vi få komma!» som dessa glada drag visa sig. Men det belas
uttryck andras betydligt genom de olika tillstånd och
sällskap hvarati hon försattes. En gång såg jag henne, nar
bon af professor G. blifvit anmodad att besöka Ling. Då

bon funnit honom, föll hon i ett häftigt skratt och
hindrades länge af skrattandet från att tala. Slutligen sade hon:
»Jag bar aldrig sett en så löjlig man. Han gör si så bär

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:37:37 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/eafbref/0154.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free