- Project Runeberg -  Några bref från England 1852-1853 /
194

(1854) [MARC] Author: Anna Fredrika Ehrenborg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

penna hört den tilL Han var ock icke nu kladd i
prester-lig drägt, som jag ej heller sett någon annan bära på denna
plats, ehuru allt i öfrigt der tillgår på kyrkovis och
nattvarden utdelas. Hans predikan, som handlade om valet af
kyrka, om skillnaderna emellan den gamla och nya,
föreföll mig rätt intressant och jag bad honom låta trycka den.
Det var en vårvarm dag. Vänner från Hackney kommo.
Vi sammanstötte från tre olika håll i ett gathörn långt ifrån
kyrkan samt följdes dit i en stor, glad skara. Detta
påminte mig om aflägsna tider — om Israeliternas stora
kyrkomöten, då »vänner och fränder» samlades vissa tider
att gemensamt prisa sin Gud — och om de första kristnas
sammankomster till firande af Herrens åminnelse. Dessa
kallades kärleksmåltider och voro ej stela ceremonier. Jag
tänkte ock på huru rika sådana fröjder kunna vara och
måste blifva, när de till oss i förskönad gestalt återkomma,
sedan tomheten af de ytliga nöjen, man nu i allmänhet
ef-terjagar, blifvit nog uppdagad — samt huru själens och
kroppens helsa och kassa måste på ett sådant ombyte
omätligt vinna.

Min värdinna hade hört Balay och var förtjust. Han
hade predikat om det Nya Jerusalems skönhet samt huru
Herren först tillreder och sedan pryder sin brud. Vi följdes
till aftongudstjensten. Den var herrlig öfver all beskrifning.
En sådan talare har jag aldrig kunnat tänka mig. Ej ett
ord skrifvet; ej ett andetag af sökande eller villrådighet,
ej en motsägelse eller omsägelse. Texten var Uppenb. 15:
2—4. O — hvilken skönhet, klarhet, fullhet och
rikedom! Hvem skulle, utan den lära, som gifvit nyckeln till
denna förträffliga tolkning, kunna förstå betydelsen af detta
»glashaf blandadt med eld» —t och dessa »segrande med

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:37:37 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/eafbref/0194.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free