Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mankallade husets stundom rått talrika och spridda
innevånare, hvilka dock nu voro ganska få och helt
nära till hands. Amalia befann sig, under samtalet med
den lilla brödren, uti ett rum, som gränsade intill ett
bibliothek, hvars dörr stod på glänt. Nu hördes en
rörelse derinne, och fadren, lagman T., som af de
samtalande barnen icke blifvit bemärkt, kom ut,
omfamnade dottern — Gustaf var redan på gallopp till
matsalen — och sade: ”tack min snälla flicka,
findet nöje jag haft att lyssna på ditt samtal med lille
Gustaf, och att höra huru du, uti enkla, för hans
späda sinne fattliga ord, gifvit honom begrepp, som för
hela hans lifstid åro af största vigt.
”Gud vare lofP sade Amalia ödmjukt, ”att
min Pappa är nöjd med det sätt, hvarpå jag söker att
åt min lille vän meddela af hvad jag sjelf fått lära i
mitt goda hem och af vår käre Prost.”
Hon hängde sig nu vid fadrens arm och sade
lekande: ”se så här kan jag få passera för ett
främmande fruntimmer, i brist på något sådant.”
Beljenten öppnade salsdörren och dottern
skyndade vid fadrens sida att helsa på modren, som
yttrade någon förundran öfver att icke förr hafva sett
henne, sedan hon från kyrkan återkommit.
”Gustaf och jag hafva språkat,” sade flickan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
