Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
for deras bästa, med hvilka jag ansett mig böra opp*
fylla min Herres vilja och mitt kalls pligter. Och dock,
ehuru jag nn ser allt detta, var likväl hemmet mig
trångt, när jag i dag kom ur kyrkan och trädde in*
om de väggar, der min fader uppgifvit sin sista suck.
Jag hade heldre bordt med tacksam glädje fira hans
förlossning— den gode och trogne tjenarens inträde
”uti sin Herras glädje.” Hur skall man då en gång
kunna bli rätt fri från sig sjelf, rätt oegennyttig!”
”Det år det, hvaruti du så ofta med både ord
och exempel undervisar oss,” sade Lagmannen,
läggande sin hand på Prostens axel.
”Ack,” suckade denne, ”delta år väl hvad jag
ville. Måtte jag blott icke slutligen vara en bland
dera, som besanna hvad en skjutsbonde en gång sade
åt en resande, när de passerade förbi en nymålad
vägvisare. ”Vet herrn hvad vikalla de der?” frågade
bonden. ”Jo, vi kalla dem prester,” fortfor han, ”ty
de visa vägen, men gå den icke sjelfva.”
”Det säger ingen om dig,” invände nu
Prostinnan med stadig röst, sedan hon under denna
anekdots berättande torkat bort ett par tårar, som af det
föregående blifvit framlockade. ”Hade min gubbe fått
de kåra gästerne härifrån, som han i dag väntade
Ull kyrkan och prestgården, hade han icke kommit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
