Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
delsefulla orden häruti, träffade hans själ, som när
blixtens klarhet upplyser ett dunkelt rum, men
lem-nade den icke med lika hastighet. Med en känsla af
häpen förvåning, sjönk han ögonlickligen ned pi sina
knän, och Ansgarii ord i Runes värdet:
”Du Evige 1 din tjenare så nära?
Jag lofvar Dig, jag fruktar och jag bäfvar.”
flöto nästan omedvetet öfver hans läppar.
Han trodde sig nu veta hvad han borde, och var
modigt villig att lemna all tvekan* Dock, når den
första värman vid denna händelse hunnit svalna och
vägande tankar infunnit sig, tycktes honom, att den
erhållna tillrättavisningen var något för sträng, ty —
icke hade hans tvifvel om den presterliga kallelsen
härrört från ett lågt verldsbegär — och då han
drog i betänkande att kasta ifrån sig ett anbud, hvar«
igenom hans mor oeh syskon kunde frälsas ur
många bekymmer, var sådant väl ingen frestelse från en
ond makt. Dock, efter åtskilliga betraktelser, fann
han slutligen, att den, som hade så många skål som
han, att anse sig manad till Den Högstes tjenst, men
stadnar på vägen och lyssnar till röster, som vilja
draga honom från de vigtiga ärenden den ålägger, och
anser möjligt att från den dertill utstakade banan
kunna afvika, för att egna sig åt någonting närmare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
